Lerkaka
Lerkaka är den nordligaste byn i
Runstens socken som omfattar nio gårdar
upprättade som en dubbel radby med bebyggelse på båda sidor av
landsvägen. Namnet har ansetts åsyfta den omfattande lertäkt som har
använts in i sen tid. Landborgen är här mycket markant och utsikten åt
både sjösidan och inlandet vidsträckt. Bebyggelsen är nästan genomgående
välbevarad och gäller både mangårdsbyggnaderna och ekonomihusen. Här
finns kringbyggda gårdar med i allmänhet salsbyggnader och ålderdomliga
och sammanbyggda ladugårdar, påfallande många i kalksten vid sidan av
skiftesverksbyggnader. Många av gårdarna inhägnas av kalkstensmurar som
ibland också avgränsar trädgården mot ladugårdsplanen. I den norra delen
av byn finns väl bevarad malmbebyggelse men även amerikainspirerad
villabebyggelse från början av 1900-talet. Malmbebyggelsen är delvis
gemensam med Folkeslundas i norr. Söder om byn ligger ett av de mer
besökta rastställena på Öland, Lerkaka kvarnrad med sina fem
stubbkvarnar under valmade tak. Här finns också en kalkstenskällare
liksom Ölands enda bevarade linbastu i skiftesverk och kalksten.
Kvarnraden har som många gånger på Öland, troligen anlagts på ett
förhistoriskt gravfält där det idag endast kvarstår fem stensättningar.
Tidigare grustäkter har också påverkat fornlämningarna i byn. Att döma
av två undersökta gravar i den sydligaste delen av byn syns båda dessa
individer begravts i sen vikingatid. Till vikingatidens slutskede hör
också den två meter höga runstenen
på motsatta sidan av kvarnraden. Inskriften tillsammans smed en dubbel
drakslinga bär följande text: "Olaf och Gammal och Saxe reste denna sten
efter Unn, sin fader, Geirvi lät efter sin make (göra) denna minnesvård.
För Rike Unn hämnades Olaf vid miomu. Unn ägde här halva byn". Stenen
har blivit flyttad och står idag upp och ned.
Bjärby
Bjärby innehåller ordet bjär och med betydelsen mindre berg eller höjd
och åsyftar sannolikt Ancylusvallens höjdsträckning. Byn omfattar idag
nio gårdar, de flesta belägna på den västra sidan av landsvägen.
Ekonomibyggnaderna består av delvis sammanbyggda ladugårdslängor i
skiftesverk längs med vägen. Mangårdsbyggnaderna varierar mer i utseende
och ålder. I både norr och söder finns delvis välbevarad malmbebyggelse
med tillhörande ekonomibyggnader från 1800-talet. I byns norra del står
en stubbkvarn kvar. Odlingslandskapet innehåller relativt många
stenmurar, både i väster och i öster. Utsikten mot sjömarkerna hindras
endast genom inslag av tallplanteringar. Inne i byn står en
runsten liksom
ett par resta stenar, som troligen utgör resten av ett större
sammanhängande gravfält. I byn har tidigare legat ett kapell, helgat åt
S:ta Margareta.
Kyrkbyn
Runsten
är kyrkbyn och även namnet på ett av Ölands tidigare härader. Namnet
anses inte gå tillbaka till substantivet
runsten utan
troligen till ordet runi eller roni som syftar på lopp, rinnande vatten.
Förmodligen är det bäcken strax söder om kyrkan som avses. Sedan
1500-talet har man använt beteckningen Norra och Södra
Runsten för
att skilja bebyggelsegrupperna som hyser fem respektive nio gårdar. I
det medeltida materialet kan noteras för Södra
Runstens att
sex av sju gårdar ägdes av frälset medan tre av Norra
Runstens fyra
gårdar var skattehemman. Till byn hör idag också en liten tätort, något
väster om den gamla bebyggelsen och i anslutning till den häradsvägen
mot Glömminge. Runsten,
och särskilt Södra Runsten,
är sedan 1800-talet känt för sina stora bondgårdar med präktiga
mangårdsbyggnader under brutna tak. Flera av dessa manbyggningar finns
kvar tillsammans med de delvis sammanbyggda ekonomilängorna i
skiftesverk och kalksten. Längs landsvägens östra sida finns en ekallé.
I Norra Runsten
med vilket avses bebyggelsen norr om kyrkan, är bebyggelsen något mer
blandad och hyser även inslag av modernare villor bland de äldre
gårdarna som finns på båda sidorna om landsvägen. Norra och Södra
Runsten knyts
ihop av malmens stugbebyggelse från 1800-talet och 1900-talets början.
Till dessa stugor hör ofta små vinkelställda ekonomibyggnader i
skiftesverk och kalksten. Landskapet kring byn är öppet, särskild ned
mot sjömarkerna och Runstens
hamn. Mellan sjön och den historiska bebyggelsen finns ett tiotal
gravanläggningar i form av stensättningar anlagda på låga strandvallar.
Lopperstad
Lopperstad är belägen alldeles öster om gamla landsvägen som nu flyttats
något västerut. Ancylusvallen bildar här en ås som höjer sig närmare
fyra meter över den omgivande terrängen. Byn har därför vidsträckt
utsikt åt såväl väster där Mittlandsskogen möter som åt sjömarkerna i
öster. I den norra delen av byn, som omfattar tre gårdar, finns exempel
på en kringbygd gård med ålderdomliga skiftesverkslängor och portskjul
ut mot vägen. Mangårdsbyggnaden utgörs av en längre salsbyggnad under
brutet tak. Även i övrigt är bebyggelse av intresse och med sammanbyggda
ekonomibyggnader längs bygatan. Både söder och norr om byn finns
malmbebyggelse från främst 1800-talet. Bebyggelsen är i många fall
mycket välbevarad och uppförd såväl i liggande timmer som i kalksten. I
flera fall liknar de små gårdar som flankeras av ekonomilängor till
bostadshuset. Mellan nuvarande väg och byn ligger byns kvarnbacke med en
bevarad stubbkvarn. På kvarnplatsen finns också resterna av ett större
gravfält med cirka 40 synliga gravar bestående av högar, resta stenar,
domarringar och stensättningar med varierande former. Sträckan norrut
brukar kallas för Lopperstadstäkten, en betydande grustäkt under framför
allt 1800-talet. Av det ursprungliga gravfältet torde därför endast en
mindre del kvarstå. För övrigt finns enstaka rösen och stensättningar i
sjömarkerna liksom ett omfattande stensträngssystem med husgrunder som
sträcker sig in på Åkerbys ägor i söder.
Åkerby
Åkerby är en långsträckt radby med den äldre bebyggelsen längs
landsvägens östra sida. Bytomten anses ha fått sitt nuvarande läge på
1300-talet efter att ha flyttats från en plats cirka 1-1,5 kilometer
sydost härom. I flera lantmäteriakter har noterats namn som Tomtäng och
Brunnstomt vilket tyder på en tidigare bebyggelse som sedan flyttats.
Idag är Åkerby Runstens
sockens största by om elva gårdar. Mangårdsbyggnaderna utgörs
företrädesvis av salsbyggnader och har i allmänhet renoverats under
modern tid. Några av mangårdarna är exteriört välbevarade.
Ekonomilängorna på den östra sidan av vägen inger ett ålderdomligt
intryck och är företrädesvis uppförda i skiftesverk som rödfärgats men
här finns även ekonomibyggnader av kalksten. Många av ladugårdsplanerna
och trädgårdarna är inhägnade med kalkstensmurar. Under 1900-talet har
flera ladugårdar uppförts på den västra sidan av vägen varigenom byns
struktur förändrats något. Till stor del har detta att göra med en
omfattande brand 1954 då stora delar av byns ekonomibyggnader
förstördes. I den norra delen av byn finns malmbebyggelse av blandat
utseende, företrädesvis uppförd under det sena 1800-talet och början av
1900-talet. Flera av dessa är mycket välbevarade. Vid byns sjömarker som
nås genom en stenmurskantad grusväg finns fem rödmålade sjöbodar under
plåt eller eternittak. Norr om denna väg finns ett anslående område med
stenmurar som omgärdar ganska smala åkrar som lagts ut i öst-västlig
riktning. Mot sjösidan finns också ett större område med stensträngar,
husgrunder och enstaka gravar. Söder om byn finns resterna av ett större
gravfält av järnålderskaraktär längs landborgen. Vid byns södra gräns
som också utgör kommungräns finns en stor stenvalvsbro, den så kallade
Pelnabro, uppförd i kalksten med två valv. Till platsen har knutits
många historier med övernaturliga inslag.
Norra Bäck
Norra
Bäck bestod 1540 av fem skattegårdar. Idag finns här sju gårdar vilka
ligger i en radby i nord-sydlig riktning. De flesta av gårdarna har den
götiska gårdsformen med ekonomibyggnaderna mot bygatan. Här finns flera
gårdar som är välbevarade i sin helhet och med enskilda byggnader av
intresse. Bland annat finns här ett par salsbyggnader med brutet tak och
på hög stenfot i så kallad Borgholmsstil. I Norra Bäck ligger också
Jöns-Lasses gård som är synnerligen välbevarad. Odlingslandskapet
närmast byn är tämligen öppet, ägorna markeras med stenmurar med inslag
av lövträdsvegetation.
Södra Bäck
Södra
Bäck ligger cirka två kilometer väster om östra landborgen och
landsvägen. Byn har fem gårdar grupperade på ömse sidor om bygatan.
Ekonomibyggnaderna är till största delen moderna och det är endast en
gård som fortfarande är kringbyggd med bebyggelse från 1800-talet.
Landskapet är öppet och svagt kuperat.
Mellan
Norra Bäck och Vanserum i norr, ligger en koncentrerad malmbebyggelse,
som framför allt tillhör Vanserum. Bebyggelsen består av stugor och
småskaliga ekonomibyggnader vilka uppförts kring sekelskiftet. Utmed
gatan, med en gammal sträckning, finns en äldre allé med beskurna vitpilar.
Runstens kyrka
Runstens
kyrka är uppförd 1835-36, samtidigt som man rev den medeltida
kyrkobyggnaden som låg bredvid. Den gamla kyrkan uppfördes troligen
under1100-talet och har sannolikt föregåtts av en träkyrka. Stenkyrkan
byggdes från början som en tornlös absidkyrka som under loppet av
1200-talet tillbyggdes med två torn med försvarsvåningar och blev då en
så kallad klövsadelskyrka. Långhuset välvdes tvåskeppigt och fick
ytterligare en våning. Dagens kyrka har imponerande mått vilket
förstärks av den stora åttkantiga lanterninen som dessutom är Ölands
enda kyrka med tornur. Till Runstens
kyrka eller Bjärby kapell kan troligen knytas den välkända
runsten som
står i Bjärby och vars vackra huggning innehåller följande text:
"Härfrid och Vidbjörn läto resa sten efter Fastulf, sin fader. Siglaug
lär resa efter sin make. Han är begraven i kyrkan".
Runstenen är
den enda i Sverige som innehåller ordet kyrka. Ytterligare en
fragmentarisk runsten
har påträffats i den gamla kyrkobyggnaden.
Prästgården
Omedelbart norr om kyrkan, som ligger vid vägkorset mellan nämnda
häradsväg och landsvägen finns prästgården. Denna är uppförd 1828 efter
1700-talsmodell under brutet tak och den rödmålade byggnadens exteriör
är mycket välbevarad. Som flygelbyggnader finns en vitputsad och
ålderdomlig länga i kalksten liksom en rödmålad länga i liggande timmer.
Prästgården omges av en kraftig kalkstensmur och har större vårdträd på
tomten. Till kyrkomiljön hör även folkskolan från 1872 liksom småskolan
från 1895.